Jag fastnade framför This is it som gick på trean ikväll, filmen om Michael Jacksons sista turné som aldrig hann bli av. Imorgon är det tre år sen han dog. Blev lite nostalgisk, den filmen såg vi på premiärdagen, klockan tolv på dan, haha, för att kvällsföreställningarna redan var slutsålda.

 

Jag kommer så himla väl ihåg vad jag gjorde den kvällen för tre år sedan, vi var hemma hos mig, jag och några kompisar. Hade ätit gott, hoppat studsmatta och dom skulle sova över här. Jag sprang upp på övervåningen till datorn och skulle kolla facebook och blogg lite snabbt, dom andra satt ute på altanen. Så såg jag att någon hade skrivit att han hade dött, jag trodde dom skämtade så jag kollade lite nyhetssajter och det verkade inte vara något skämt. Så jag ropade på mina vänner, vi satte oss på altanen och lyssnade på Michaellåtar hela natten typ. Skulle gå och hämta en kompis vid bussen och gick genom villaområdet och sjöng (läs: skrek) Michaellåtar fast vi knappt kunde några texter, haha! Det var en himla mysig kväll. Trots omständigheterna. Det är kul att ha ett sånt distinkt minne av den kvällen.

 

 

Jag hade knappt lyssnat på honom innan - klart, jag hade ju hört massa av hans låtar, men det var först då jag verkligen började LYSSNA på honom och fatta hur fantastisk han faktiskt var. Vilken unik talang han hade, vilken legend han var. Jag tänker inte lägga mig i hans privatliv på något sätt, för ingen kommer någonsin veta sanningen, utan det jag pratar om är hans musik, hans känsla för musik och inte minst hans dansande. Han har gjort så sjukt mycket för populärmusiken, man kan hitta influenser från honom i i princip allt man ser och hör på MTV för några år sedan och Youtube osv idag (Därmed inte sagt att allting nuförtiden är bra, snarare tvärtom). Jag är så sjukt imponerad av Kungen av pop och det kommer dröja läääänge, kanske till och med en evighet, innan musikvärlden hittar en ny, likvärdig, lika originell och stilsättande artist som kan ta över titeln som Kung.