Vi fick en uppgift om urban taxering, att värdera, studera ochförmedla en plats och de känslor man får av platsen. Jag valde min absoluta favoritrestaurang (hittills), Foodilic som ligger i centrala Brighton. Jag är HELT seriös (nåja) när jag säger att jag skulle kunna åka tillbaka dit enbart för den här restaurangen. En lunchrestaurang som har den bästa buffé jag någonsin smakat, med massor av olika grönsaksröror och smarrigheter som man inte hittar på andra ställen. Jag säger bara grillad aubergine med getost på, huuur gott låter inte det?!? Det är paradiset för vegetarianer, typ. Och är man inte vegetarian har dom vääärldens godaste beef bourgignon med potatismos, också. Vattnas i munnen bara jag tänker på den. Omnomnom.

 

Här är resultatet av denna urbana taxering, lite småskumt namn haha, men whatevs. Skulle förmedla känslan av ett trångt men ljust ställe som känns både trendigt, hippt och organiskt och hemtrevligt. Typ. Med massa färgglad, abstrakt mat. Ganska random, yep.

Jag brukar bli allergisk mot oreda när jag behöver fokusera på något, t ex plugg. Det, i kombination med min briljanta förmåga att skapa oreda och min utomordentliga tidsoptimism som gör att jag skjuter upp grejer fram till den stund jag verkligenverkligenverkligen måste göra dom, brukar resultera i snabbstädning som slutar ungefär såhär: 

 

= gigantisk hög med kläder som brukar ligga på min skrivbordsstol kastas över till sängen som täcks med överkast. Sen är det bara att kasta tillbaka dom på stolen när man ska sova. Inte alls osmidigt, nej!

 

 

... Sen har jag en tendens att hitta på annat också när jag verkligenverkligenverkligen måste plugga. T ex skriva meningslösa blogginlägg... Är kanske läge att gå tillbaka till min uppgift om urban taxering nu, ja.