Tallest Man och Piano

En sak jag saknade under min tid i England var att ha ett piano hemma. Där man bara kunde sätta sig en stund och spela och sjunga och sådär. Så sedan jag kom hem har jag missbrukat vårt piano här hemma lite smått.. Lyckades till och med trycka på rec-knappen på telefonen och spela in litegrann, och för en gångs skull blev jag faktiskt såpass nöjd att jag vågar lägga ut det här. Haha. Om man ignorerar mitt hackiga pianospel, dårå. Det blidde en liten cover på Tallest Man on Earth's låt There's No Leaving Now! Superfin låt. Listen away, och sov gott!

October in Brighton

Efter September kom så Oktober (no shit!). 
 
Vi åkte på utflykt till mysiga Lewes, valde ämne till Activity Week och spenderade veckan gosandes med valpar. Var tvungna att testa American Diners frukost och den satt inte fel någonstans, vi såg Tim Burtonfilm i 3D och hade vinkväll på mitt golv. En fredag natt hamnade vi på en buss till Paris och hann med trafikstockningar, blinkande Eiffeltorn, regn på Champs Elysees och besök i Marie Antoinettes enkla boning. Sömn hann man dock inte med. Det anordnades Murder Mystery Night på skolan, jag hette Susie Shark, var card dealer och listade ut vem mördaren var. En helg åkte vi till Cambridge och satt i en park och åt mackor. Halva mitt hår försvann och Sverige spelade på rysk stream på storbild. Det blev Halloween, vi blev halvt dödskallar och vi såg en dalmas som kallar sig Tallest Man on Earth hålla låda i en gigantisk kyrka. Hur bra som helst.
 
Annars så lärde jag mig tjusningen med delade fotoströmmar, jag och Antonia spontanbeställde biljetter hem över en helg, vi pubbade ibland och vädret var för det mesta fint. Jag läste fotokurs och presentation skills och vi fick Gill som lärare. I slutet av månaden hade halva tiden gått och det kändes skumt fast ändå bra. Vi började skriva en bucket list över allt vi måste göra innan terminen var slut. Den bestod mest av matställen... En annan fotbollsmatch såg vi också, en brittisk korpmatch, och min värdpappa fyllde fyrtio. Sen blev det till slut November, fast det tar vi en annan dag!

Bye bye Brighton

Nu när dagen för hemresan har kommit och gått och jag har landat i Sverige igen tänkte jag att jag skulle göra en liten sammanfattning av mina månader här. Mest för att jag själv inte ska glömma bort vad jag har gjort... Haha. Börjar med September (och sista dagarna i Augusti).
Hade massa ångest för att åka, blandat med förväntan. Och så helt plötsligt satt jag på planet. Vi började skolan och hängde på stranden på dagarna. Och nätterna. Första helgen var det Pridefestival. Det blev sommar och jag brände mig. Om och om igen. Vi promenerade till Devil's Dyke en svettig dag och sedan tillbaks igen. En annan dag hamnade vi på piren och åt fudge. Världens finaste pir och världens godaste fudge, för att vara exakt. Sen blev det dags för Gilmour, the best of the best, att anordna fest. (rim!) Oscar Night närmare bestämt och folk gick på röda mattan och minglade. Hamnade på museum i London, åt Cream Tea i Rottingdean och kollade på forntida stenhögar.  
 
Vi började lära oss om brittisk kultur, blev trötta i huvudet av all engelska och (positivt) chockade över att det serverades vin av skolan i skolans byggnad, allting var nytt och spännande och lite läskigt. Man skaffade busskort och studentkort och började känna sig som lite mer än turist. Hann inte längta hem och hade hur mycket tid som helst, hela tiden. Sommaren höll i sig tills det blev kallt och då blev det kallt inne också. Inte lite kallt, heller. Man började lära känna folk, gick på bio och såg dåliga filmer och Matilda åt mat hos mig i en vecka. Det var en fin första månad, det.

Klockan tickar

Åker hem om tre dagar. Vet att det är rätt dött här, men jag jobbar på en stor uppdatering! Snart så. Ska bara ta vara på dom här sista dagarna till fullo först. Cheers, mates. Ses snart, Sverige!

RSS 2.0